Självklart!!! Det bara MÅSTE du säga som referent. Om han behandlar sin sjukdom (t ex med Minnesotamodellen) ska du dessutom säga detta. Jag skulle för övrigt avsky en referent som undanhöll en så viktig sak.

Har det aldrig påverkat jobbet hade jagnog faktiskt itne sagt det. Frågar däremot referenstagaren om just alkohol hade jag nog nämt det i all hast.

Jag föreslår att Du talar med talar med Din fd kollega och berättar att om han vill att Du skall vara hans referens måste Du också berätta om hans alkoholproblem. En person som känner sitt problem och förstår att behandling är enda vägen ut gör också någonting åt det hela. Bör då inte vara ett hinder för att få ett nytt jobb. Förutsatt givetvis att personen ifråga är kvalificerad.

Man får inte undanhålla så viktig information för en framtida arbetsgivare.
Är man säker på att personen har alkoholproblem så måste man berätta det för den blivande arbetsgivaren, samt informera sin kollega om vad man tänker säga. Tar man inte sitt ansvar i denna fråga bör man heller inte ställa upp som referent.

Tycker inte Du skall säga något om detta om det inte uttryckligen frågas efter det. Sedan tycker jag frågeställningen belyser hur lite värt det är med den typen av referenser. Bättre att ta fråga referenser som inte står i ansökan. Oftast brukar man hitta någon som känner någon o.sv.

Kom överens med personen om vad du ska säga till den som frågar. Om det inte stämmer med din uppfattning eller strider mot din uppfattning om det etiskt godtagbara ska du tacka nej till att vara referent.

Jag var en gång referent till en tidigare medarbetare med sådana problem. De hade påverkat jobbet indirekt, och ledde till att utlovade resultat inte uppnåddes. Det visade sig dessutom att det fanns ett brottsligt förflutet, som även om det inte var direkt arbetsrelevant visade på ett beteende och en moral som påverkade arbetet. Det skapade problem för mig som chef i åratal efteråt. När jag ringdes upp var jag inte först tillfrågad om jag ville vara referent, var inte beredd. Jag nämnde hela sanningen och på frågan om jag skulle anställa personen igen, sade jag tydligt nej. Uppringaren blev paff, men jag tror han uppskattade ärligheten. Visst reagerade jag med magen, jag var fortfarande förbannad på den tidigare medarbetaren. Skulle jag hållt tyst? Kanske hade han bättrat sig?

Naturligtvis ska du inget säga om det är en fråga som aldrig på något sätt berört jobbet och INGEN på jobbet har påtalat FÖR DEN ANSTÄLLDE att så verkligen är fallet.En misstanke bör inte riskera en persons framtid om det inte varit uttalat och relevant. Sådant har förstört människors framtid.
Min framtid är beskuren pga att en tidigare arbetsgivare har gett sken om att jag hade alkoholproblem, som ingen någonsin på arbetsplatsen talat om för mig eller haft belägg för. Jag har ALDRIG haft sådana problem och fick fina vitsord för mitt arbete, men efter fyra år ligger det fortfarande konstant som en börda för mig då betyget inte sammanfaller med antydan att jag hade missbruksproblem. Känns som jag är bakbunden och har ingen möjlighet till att få en rättvis bedömning av min kompetens pga detta.

Till Jeanette.När det finns illvilja inblandad från en fd arbetsgivare så skulle jag försöka ta det så öppet som möjligt vid en intervju. Hade själv en ren psykopat som chef en period, det hela slutade i konkurs mm och jag fick aldrig ut något betyg därifrån trots bra arbetsinsats. Vid intervjuer senare förklarade jag läget och framtida arbetsgivare tog då istället fler referenser på andra arbetsplatser och med kunder/kollegor jag haft för att få en rättvis bild. På samma sätt tar jag idag hänsyn till sådant då jag rekryterar. Lycka till och hoppas du slipper din känsla av bakbundenhet.

Hej, jag har en bror som blivit nykter alkoholist. Han har själv tagit upp sitt problem med cheferna. De har ställt upp 100% bakom honom. Han är en mycket bra och uppskattad medarbetare och hans kompetens behövs i företaget. Detta stöd har varit avgörande för att han skulle komma tillbaka och få rätsida på sitt liv.
Om du som utomstående inte vet exakt vad situationen är, så tala absolut inte med referenstagaren om detta “möjliga” problem utan att först ha tagit upp det med personen i fråga. Du vet inte var han står i relation till sitt problem, och det kan hända att du stjälper en person som är på rätt väg mot förbättring.
Men du ska alltid tala sanning om någon frågar, så du behöver veta mer innan du kan ens tänka på att vara referent.
Tala med killen, hör var han står, dra dina slutsatser om vad du bör säga, återberätta detta till honom och be honom därefter avgöra om han vill ha dig som referent.
Var rättvis men försiktig.

Jag anser att du bör tala med din fd kollega och säga att du känner till att han haft alkoholproblem och att du måste svara ärligt på den frågan (som du med största sannolikhet får rakt ställd av rekryteraren om denne kan sitt jobb). Om du får veta att han varit nykter och fått behandling så ska du säga att du kommer att berätta det med. Det behöver inte leda till att han inte får jobbet. Men du ska aldrig undanhålla något. Troligen svårt att ljuga på en rak fråga också. Så tala med kollegan…

@Nykter för min egen skull:
När jag skriver här representerar jag enbart mig själv, inget företag. Olika verksamheter har olika förutsättningar att hjälpa medarbetare, i den verksamheten som drabbades av den jag beskrev fanns väldigt små förutsättningar. Är det OK att med falsk levnadsbeskrivning komma in i en verksamhet, missköta sig och kräva att jag ska hjälpa när personen håller på att sänka hela verksmheten ? Vi var ett litet antal personer och var beroende av en åtminstone anständig prestation. Var går enligt din mening gränsen för det personliga ansvaret för prestationen på arbetet? Jag talar dessutom inte stålmansprestationer, utan om “normal” nivå med alla normala brister och tillkortakommande som vi alla tid efter annan har.

Sorry, men jag kunde inte förlåta och hjälpa den gången. Kanske kan jag det nästa gång.

Du borde ju förstå att när han ber dig att vara hans referens är det för att han tror att du ser honom som ett bra val och därmed kommer att tala för honom. Det är ju ingen polisutredning det är frågan om utan det är rekryterarens ansvar att ta reda på ogynnsamma fakta,

Jag skulle frågat medarbetaren vad han själv tycker och hur han ser på sina alkoholproblem och också tala om konsekvenser. Har medarbetaren arbetat med detta och problemen under kontroll kanske man inte behöver tala om det. Det är svårt, men att ta diskussionen med medarbetaren tycker jag man ska göra, inte gömma undan problemen (kanske ytterligare en gång). Jag jobbar mycket med rehab dagligen och vet att man måste prata om sådana situationer med alla inblandande för att det ska bli så bra som möjligt för medarbetaren framöver i livet.

Säg inget! Du verkar inte veta om personen bara är storkonsument eller har problem. Men prata med din vän i förtroende.
Hur ser du själv på konsumtion? Tillhör du dem som har stränga åsikter? Dvs ett glas en vardag är ett problem? Har själv jobbat med en toppenduktig kollega som balanserade på gränsen ibland tyckte jag. Han var plikttrogen, disciplinerad, skärpt och morgonpigg. Men lade en stor del av sin fritid på alkohol. Tror inte att han var beroende, men i vår bekantskapskrets fanns personer som var fördömande.
Dessutom har jag i en familj sett konstiga reaktioner på alkoholbruk - de som fördömer är litet rädda för sin egen konsumtion - “de som sa’t han va’t”.
Har även jobbat med en nykter alkoholist som skänkte en flaska whiskey till en firmafest. Det finns alla sorters människor!

Jag. precis som du, tror på ärlighet och uppriktighet. Och det jag direkt tänker på är att den uppriktigheten börjar i ett samtal med din fd kollega. Jag håller med alla tidigare kommentatorer att du behöver ha ett samtal med din fd kollega och berätta hur dina tankar går. Alla säga ja till att bli referent och inte tala om att man kommer lämna uppgifter som kan äventyra dennes möjligheter till en anställning anser jag vara oärligt.