Självklart!!! Det bara MÅSTE du säga som referent. Om han behandlar sin sjukdom (t ex med Minnesotamodellen) ska du dessutom säga detta. Jag skulle för övrigt avsky en referent som undanhöll en så viktig sak.

Har det aldrig påverkat jobbet hade jagnog faktiskt itne sagt det. Frågar däremot referenstagaren om just alkohol hade jag nog nämt det i all hast.

Jag föreslår att Du talar med talar med Din fd kollega och berättar att om han vill att Du skall vara hans referens måste Du också berätta om hans alkoholproblem. En person som känner sitt problem och förstår att behandling är enda vägen ut gör också någonting åt det hela. Bör då inte vara ett hinder för att få ett nytt jobb. Förutsatt givetvis att personen ifråga är kvalificerad.

Man får inte undanhålla så viktig information för en framtida arbetsgivare.
Är man säker på att personen har alkoholproblem så måste man berätta det för den blivande arbetsgivaren, samt informera sin kollega om vad man tänker säga. Tar man inte sitt ansvar i denna fråga bör man heller inte ställa upp som referent.

Tycker inte Du skall säga något om detta om det inte uttryckligen frågas efter det. Sedan tycker jag frågeställningen belyser hur lite värt det är med den typen av referenser. Bättre att ta fråga referenser som inte står i ansökan. Oftast brukar man hitta någon som känner någon o.sv.

Kom överens med personen om vad du ska säga till den som frågar. Om det inte stämmer med din uppfattning eller strider mot din uppfattning om det etiskt godtagbara ska du tacka nej till att vara referent.

Jag var en gång referent till en tidigare medarbetare med sådana problem. De hade påverkat jobbet indirekt, och ledde till att utlovade resultat inte uppnåddes. Det visade sig dessutom att det fanns ett brottsligt förflutet, som även om det inte var direkt arbetsrelevant visade på ett beteende och en moral som påverkade arbetet. Det skapade problem för mig som chef i åratal efteråt. När jag ringdes upp var jag inte först tillfrågad om jag ville vara referent, var inte beredd. Jag nämnde hela sanningen och på frågan om jag skulle anställa personen igen, sade jag tydligt nej. Uppringaren blev paff, men jag tror han uppskattade ärligheten. Visst reagerade jag med magen, jag var fortfarande förbannad på den tidigare medarbetaren. Skulle jag hållt tyst? Kanske hade han bättrat sig?

Naturligtvis ska du inget säga om det är en fråga som aldrig på något sätt berört jobbet och INGEN på jobbet har påtalat FÖR DEN ANSTÄLLDE att så verkligen är fallet.En misstanke bör inte riskera en persons framtid om det inte varit uttalat och relevant. Sådant har förstört människors framtid.
Min framtid är beskuren pga att en tidigare arbetsgivare har gett sken om att jag hade alkoholproblem, som ingen någonsin på arbetsplatsen talat om för mig eller haft belägg för. Jag har ALDRIG haft sådana problem och fick fina vitsord för mitt arbete, men efter fyra år ligger det fortfarande konstant som en börda för mig då betyget inte sammanfaller med antydan att jag hade missbruksproblem. Känns som jag är bakbunden och har ingen möjlighet till att få en rättvis bedömning av min kompetens pga detta.

Till Jeanette.När det finns illvilja inblandad från en fd arbetsgivare så skulle jag försöka ta det så öppet som möjligt vid en intervju. Hade själv en ren psykopat som chef en period, det hela slutade i konkurs mm och jag fick aldrig ut något betyg därifrån trots bra arbetsinsats. Vid intervjuer senare förklarade jag läget och framtida arbetsgivare tog då istället fler referenser på andra arbetsplatser och med kunder/kollegor jag haft för att få en rättvis bild. På samma sätt tar jag idag hänsyn till sådant då jag rekryterar. Lycka till och hoppas du slipper din känsla av bakbundenhet.

Hej, jag har en bror som blivit nykter alkoholist. Han har själv tagit upp sitt problem med cheferna. De har ställt upp 100% bakom honom. Han är en mycket bra och uppskattad medarbetare och hans kompetens behövs i företaget. Detta stöd har varit avgörande för att han skulle komma tillbaka och få rätsida på sitt liv.
Om du som utomstående inte vet exakt vad situationen är, så tala absolut inte med referenstagaren om detta “möjliga” problem utan att först ha tagit upp det med personen i fråga. Du vet inte var han står i relation till sitt problem, och det kan hända att du stjälper en person som är på rätt väg mot förbättring.
Men du ska alltid tala sanning om någon frågar, så du behöver veta mer innan du kan ens tänka på att vara referent.
Tala med killen, hör var han står, dra dina slutsatser om vad du bör säga, återberätta detta till honom och be honom därefter avgöra om han vill ha dig som referent.
Var rättvis men försiktig.

Jag anser att du bör tala med din fd kollega och säga att du känner till att han haft alkoholproblem och att du måste svara ärligt på den frågan (som du med största sannolikhet får rakt ställd av rekryteraren om denne kan sitt jobb). Om du får veta att han varit nykter och fått behandling så ska du säga att du kommer att berätta det med. Det behöver inte leda till att han inte får jobbet. Men du ska aldrig undanhålla något. Troligen svårt att ljuga på en rak fråga också. Så tala med kollegan…